Elvy Ljungberg, min mormor.
Vet inte riktigt hur eller vart jag ska börja. Sorgen efter att du gått bort är enorm. Jag är så ledsen att jag inte har dig kvar, samtidigt som jag är så glad över att få haft kvar dig så länge. Så många minnen jag har av dig. Ett av mina mest tidiga minnen med dig är när du bodde på löpargatan och jag alltid fick bada i ditt badkar, vi hade inget badkar hemma så det var jätte speciellt att få bada badkar, speciellt med skum som du alltid hade. Att få sova över hos dig var alltid speciellt, det var enkelt men det spelade ingen roll, en madrass framför tv´n, så man kunde kolla på tecknat, på de där coola amerikanska teckande serierna. En skål jordgubbsyoggi och rostade mackor med apelsin marmelad, det var standard när man sov över hos dig.
Kommer ihåg när vi gick till karlsund för att mata djuren. När vi gick till leksaksaffären på timmermansgatan, jag skulle ju bara titta på gubbarna. Ibland hade man tur och fick en leksak med sig hem. Du hade smultron i en stor vit kruka på din lilla täppa. Jag plockade vinbär och du gjorde saft. Jag älskade dina inlagda gurkor som du gjorde. Du hade alltid glass i frysen. Jag satt mer än gärna i ditt knä och kröp upp. Dessa minnen är så starka att det gör ont i mig när jag sitter o tänker/skriver det. Men jag vill ändå göra det, varför vet jag inte riktigt, kanske ett sätt att bearbeta..?
Du har alltid varit där för mig, mina skolavslutningar, mina födelsedagar,när jag kom hem från mönstringen och var så glad att jag fick göra lumpen, så var du hemma hos mig o mamma. Jag kommer sakna att få höra dig berätta om hur det var när du växte upp. När vi satt och löste korsord ihop. När du gjorde ett stålmansmantel av en röd frottéhanduk, jag var världens gladaste unge. Jag kan fortfarnde höra din röst i mitt huvud, jag saknar dig så, så mycket. Tårarna rinner hela tiden. Jag vet att du inte ville hamna på ett hem, bli ett kolli. Allt detta slapp du, jag, carolina och felix fick träffa dig en sista ggr på sjukhuset, vem kunde veta att det var sista ggr. Du var så bestämd med vad du ville äta, aprikos kräm med grädde. Du skrattade och vinkade till felix. Du var en jätte viktig person för mig, och jag kommer sakna dig varje dag, jag tänker på dig hela tiden. Att jag aldrig mer kommer få träffa dig, gör så ont, du har lämnat oss alla med stor sorg och saknad.
När felix blir större, så kommer jag berätta allt om "gammel mormor", jag har foton och det finns filmer på dig och felix som jag ska visa honom. Jag ska berätta om alla våra äventyr och vad du betytt för mig. jag är så glad att jag skickade brevet till dig, du vet vilket jag tänker på.
Det här med himmel osv är svårt att begripa sig på, men jag hoppas att det på något sätt följa oss på ditt sätt, vilket nu som finns om det finns något. Du kommer alltid finnas med mig varje dag. Jag är jätte tacksam för att jag fick ha med dig så länge i mitt liv som jag fick. Jag är så glad att du fick träffa felix, jag vet hur mycket det både för både dig och mig.
När tårarna försvunnit så kommer jag tänka tillbaka på allt med glädje och tacksamhet, men just nu är det jättesvårt. Att du inte finns här längre känns jätte konstigt och "fel", du har alltid varit där. Men det är som det är. Livet måste gå vidare, och det kommer det, när jag vill träffa dig så får jag gå till mina minnen istället och återuppleva det som vi gjort. Mamma visade mig vilket text du ville ha, så jag tänkte avsluta med den.
Mormor, jag älskar dig och saknar dig. Tack igen för allt. Du är den bästa mormor jag någonsin kunna önska mig.
Tack för vad Du givit
Tack för vad Du var
Tack för ljusa minnen
Som Du lämnade kvar
Man skulle inte fälla tårar
när sorgen är svår
Man borde vara tacksam för
alla dessa år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar